Gästblogg: Presenter i juletid
Idag är det Surgumman Annica som gästbloggar hos Surgubben.
Håll till godo:
Dessa läskigheter som dimper ner på skrivbordet under 2 halvan av december.
Det är inget annat än kontrollerad, medveten, lismande, ohyfsad, äcklig feedning det handlar om.
Varenda eviga jul ska det dessa ”julklappar” fantasilöst innebära den värsta sortens beroendeframkallande saker. Något sött. När ska människor börja respektera att man som sockeroman inte klarar av att njuta av en liten ynka pralin (kanske två om man har riktigt bra självdisciplin och har bestämt sig för det) och sedan snällt titta på den pråliga asken och klara av att slänga merparten för att chokladen fick hår som ålderstecken utan måste sätta i sig hela alltet med en gång för att sedan kaskadkräkas upp allt för att slippa springa runt som en speedad hålögd duracellkanin?
Jag har aldrig doktorerat i självdisciplin (kvalar snarare in till den sämsta någonsin) och kan därför på min höjd tänka tanken på att det är mitt ansvar som stoppar in gotterierna i munnen men att fresta någon med ett obönhörligt oupphörande crejving i kroppen är rent elakt. En liknelse skulle kunna vara att låta en kille (använder det socialt accepterade 6-sekunders-sex-refererade könet) vara bakbunden i sisådär två veckor, låta valfri onaniobjektstjej (vi kör på normen igen) bara ge preciiiis sådär mycket under den tiden att man är redo att lova bort sina båda armar för att komma loss, och sedan sluta. Det är oxå rätt elakt. Så skulle en liknelse kunna vara. Bara att godisgiveriet är värre.
Nåja, en liten ljusgrådassig strimma hittar jag i en av kollegorna som hade vett nog på att ge bort alkochocko. Den är ju så äcklig att jag inte kan äta den.
Barnprogram
Och på radio gick Teskedsgumman och Nicke Lilltroll. Moffa Moffa alla människobarn. Det min vänner, det är nostalgi!
Idag visas bara skit. Ungarna idag tittar på massproducerad billiga animationer utan känsla.
Tittar man på ungarnas ansikten så är det helt uttryckslösa.
Det visas bottennoteringar av typen Teletubbies, svamp-bob fyrkant, och pokémon.
Till sist, en liten nostalgitripp från Surgubbens barndom.
Sagostunden, med en ung (nåja) Astrid Lindgren.
Visst var det bättre förr.
Gästblogg: Husockupanter
Min gode vän och kollega gästbloggar idag över ämnet husockupanter.
Välkommen som surgubbe, Frasse.
----------------------------
Husockupanter?
Vad är detta för en absurd företelse? Kommunalt ägda tomma fastigheter tillhör "upphittaren", i de flesta fallen obstinata 16-åringar med nytvättade palestinasjalar, proppade med kanelgifflar för att klara den tuffa kampen mot det orättvisa etablisemanget som helt och fullt ignorerar deras uppdämda behov av att bli uppmärksammade.
Nej, ta och snyt dig, fundera över de verkliga problemen här i världen, om du lyfter blicken och släpper din egocentrerade världsbild för bara några sekunder så kommer du kanske se att det finns människor med reella problem krig, svält, sjukdomar och naturkatastrofer finns överallt. Att med detta i tanken manifestera för att man skall få gratis (helst centralt) boende med enda motiveringen, att man inte kommer överens med mamma är ett hån.
Detta inlägg är ett uttryck för min småborgelighet som tycker att indevidens ansvar ibland sträcker sig så långt att man nog bör gå upp på morgonen och försöka göra rätt för sig efter de förutsättningar man har.
/Frasse
Mörker
Längre söderut, där är det fortfarande varmt och skönt. Längre norrut där finns det snö så att det blir ljust och fint. Men här på västkusten. FY FAN, här är det mörkt när man vaknar. Mörkt när man äter frukost. Mörkt när man åker till jobbet. Sen mitt på dagen blir det lite mörkgrått, för att sen när man åker hem vara becksvart igen. Och sen börjar hela cykeln om. Och alltihopa inramat med snålblåst och regn.
Den här gången hittade jag ett väldigt passande stycke, nämligen Mörker av Hel, som får avsluta det här inlägget.
För glad?
Mina kollegor klagar på att mina inlägg är för glada. Inte tillräckligt bittra.
De ska minsann få se på bitterhet.
Vi har fått en ny kaffemaskin på jobbet. Istället för att brygga gott kaffe, så använder den koncentrat.
Vad då för koncentrat undrar ni?
Jo tänk att ni glömmer en kanna kaffe på kaffebryggaren (det har hänt), och sen kommer tillbaka efter en helg. Då finns en sur sörja kvar i botten på kannan.
Precis så funkar vår nya maskin! Den tar kaffesörja och späder ut och kallar det för nybryggt kaffe. Och det är 100% vidrigt. USCH.
Istället för att avsluta med en glad och rolig video så blir det idag en lite mer bitter. Johan Glans, han är en äkta surgubbe. Och ändå bara skrattar folk åt honom. Men vi äkta surgubbar vet precis hur han känner....
Japp. Johan Glans han är bitter han.
Och för övrigt har jag också indolenta kollegor....
Arg!
Men men. Hittade ännu ett bra klipp på internet som jag glömt bort. En liten gammal favvis kan man säga. Den här bloggen är ju ännu i sin linda, så vi får se vart den leder. Kom i alla fall på att det kanske vore en bra tradition att avsluta alla sina inlägg med ett videoklipp. Det här klippet gör att man kanske återfår tron på mänskligheten lite trots allt. Så håll till godo och njut:
Välkommen till min nya blogg!
Tanken är att det här ska vara en blogg där jag får orera och vara bitter över dagens I-lands-problem. Till exempel kollektivtrafikseländet, telefonsförsäljare och värdelösa pizzabagare.
Förresten, den här är kul:
