surgubbar

Jag har inte skrivit någonting i bloggen på länge.
Det är framförallt positivt, eftersom jag bara skriver här när jag är sur.
Inga nya inlägg => Surgubben glad. (motsägelse)
I alla fall, för att komma till saken....
Nu är det dags igen. Jag talar om jordgubbssäsongen.
Jag förstår inte vad den stackars jordgubben har gjort för att förtjäna en sådan särbehandling. När jag går och handlar på Maxi så drar jag mitt ICA-kort i kortläsaren. Jag går omkring i butiken och handlar de varor jag vill ha. Jag skannar dem själv och betalar med mitt kort och försvinner. Men vill jag ha jordgubbar också, då måste jag gå ut utanför butiken och tvingas köpa halvjästa sönderruttnade bär. Varför kan inte de vara inne i den fräscha fruktdisken? Nejdå de ska kånkas ut och ställas i solskenet och säljas av en uttråkad 14-åring utan något som helst intresse för någonting. Som varken tar kort eller självscanning.
Surgubben säger, in med jordgubbarna i den luftkonditionerade butiken och låt fjortisen få göra någon meningsfullare uppgift istället. Det vinner alla på.

I helgen var surgubben på besök i Stockholm. Baksidan alltså.
Surgubben är tidsfascist och älskar att passa tider och klockan 12 skulle surgubben infinna sig på Armémusem för ett möte. 10 minuter i 12 skrider han in genom portarna. Eftersom surgubben inte visste exakt var mötet skulle hållas så tänkte han fråga i receptionen, men där står en käring framför och tjôtar.
Surgubben är ju en timid och from man och tänker vackert vänta på sin tur. Men när käringen fortfarande står och tjatar tre minuter i 12 så frågar surgubben försynt, "ursäkta att jag avbryter men jag undrar bara var mötet ska vara". Då vänder sig käringen om och säger "Nu pratar faktiskt jag, och det är inte mitt fel att du är sen". "Surgubben - sen", tänker han. Nene, lille vän. Inte tidsfscisten surgubben. Så Surgubben svarar "Jag blir sen tack vare att du står här och tjôtar bort tiden. Så lägg av med de där j-a stockholmsfasonerna".
 På väg mot hissen kunde man inte låta bli att fundera...Har surgubben mött sin överman?
Vi ägnar därför alla surkäringar en tanke medan vi lyssnar på Björn Rosenström när han sjunger "Dämpa dig Käring".

Idag har surgubben ätit snabbmat.
Sibylla lockade oss med supermeal för 45:- och man är ju inte smålänning för att det är kul, utan av gammal hävd, så jag och K begav oss dit.
Vi fick våra supermeal och tillbakaryckte till båsa för att äta vår mat.
Det är då man upptäcker detta vidriga tortyrverktyg.
Sibylla har skickat med en kombinerad kniv och gaffel.
När surgubben var ung, och det var ett bra tag sedan så fanns liknande verktyg, fast med kniv på ena sidan och den andra sidan slät, men idag hade gaffeln knivräfflor på båda sidorna.
Vilket medförde att efter lunchmåltiden såg surgubben ut som Heath Ledgers joker i ansiktet. Det måste varit en riktigt ondskefull själ som designade pommes frites-gaffeln.

Så här kändes det:

Idag är det fet-tisdagen. Och då ska man äta semlor. Semlan är ett traditionellt bakverk som funnits i flera hundra år. Redan Kung Adolf Fredrik lyckades ju äta ihjäl sig(!) på semlor.
Men de senaste två tre åren så tycker vissa bagerier att man ska "piffa till" klassikern.
Det tillverkas varianter med pärlsocker och mandelspån. Bär i grädden. Wiener-semlor. Choklad-semlor. Med mera, med mera.
Så kan vi inte ha det!!! En semla är en vanlig slät kardemumma-bulle, med vispad grädde och mandelmassa och sen ska det vara florsocker på toppen.
Den kan varieras på två sätt, och det är med runt eller trekantigt lock. Inga andra sätt accepteras.
Sen kommer vi kanske till det äckligaste av allt. Hetväggen!.
För den som inte vet så är det en vidrig avart där man sänker ner hela semlan i het mjölk och slafsar i sig. Det var kanske något man var tvungen att göra förr i tiden när man inte hade tillgång til färska bullar, men idag... nej stopp där.
Idag var det som sagt fet-tisdagen. Och då ska man äta semlor. Men vi fick bara vete-bröd på jobbet.

Eftersom det är i stort sett helgdag, så festar vi till det med två filmer. Först en på den vidriga hetväggen, och sen för att muntra upp oss igen efter det otäcka, så tittar vi på Werner och Werner. Tack för kaffet.

Surgubben har varit och åkt skidor i alperna en vecka. Därför har bloggen fått vila ett tag. Det fanns helt enkelt inget att vara sur på därnere.
Men nu är Surgubben tillbaka i slaskiga Göteborg, så snart är han riktigt sur igen.

Ok. Nu är Surgubben på gång igen. Den här gången är det ett av digital-TV-bolagen som ligger i skottlinjen. Så här gick det till idag.
När Surgubben kom hem från jobbet idag låg det ett brev från bolaget. Vi kan kalla bolaget C för att slippa eventuella påföljder om någon av dem skulle läsa detta. Och C behöver inte nödvändigtvis ha något att göra med företagsnamnet utan är en helt slumpmässig variabel, och skulle det råka överenstämma, så är det en ren tillfällighet. OK? I brevet från C stod att de från och med 1 april kommer att införa en kortavgift på sina abonnemang. Kortavgiften skulle vara på 360:- per år. Eftersom jag inte riktigt förstod hur kortet som sitter i min digitalbox och som dessutom har suttit där i flera år helt plötsligt har kunnat börja generera kostnader på 360:-/år för C så tänkte jag att jag ringer och pratar med dem så jag slog en signal och fick prata med en tjej, T.
Stackars T hade det inte lätt. Här ringer en dåre, Surgubben, och ställer en massa frågor, säkerligen i en alldeles för barsk ton, om uppkomna merkostnader för C och andra dumma frågor. I alla fall så fick jag efter ett par rundor svar på mina frågor och kan sammanfatta situationen.
T sa att C också drabbats av den ekonomiska krisen och behöver som många andra bolag vinstmaximera. I stället för att höja månadsavgiften på abonnemnaget med 30:-  så har de valt att debitera mig för ett kort som jag ändå måste ha. Och det är ju lika dumt som att säga att jag måste betala en sladd-avgift eftersom jag måste ha en kabel från antennuttaget till digitalboxen.
Men anledningen till att C har valt att göra på det här viset, om surgubben får spåna fritt, är att C har ett erbjudande där man kan välja ett TV-abonnemang, ett digitalTV-abonnmenag och ett bredband. Gör man det så bjuder C på det billigaste grundabonmenaget. Hade det då varit TVn och C hade valt att höja avgiften där istället så hade de ju inte tjänat den här höjningen. Men eftersom kortavgiften är en tilläggsavgift så slipper man inte den även om man väljer det här ta tre betala för två-erbjudandet. Så kan man också krama ut ett par extra kronor.
T var även mycket noga med att påpeka att de fortfarande är billigast och att andra bolag minsann har haft kortavgift mycket länge.
Så detta är bara en efter-apning tänker Surgubben då, och knyter handen stenhårt i fickan.

T, om du mot förmodan läser det här, du gjorde ett bra jobb med att tackla Surgubben.

Nu har surgubben varit ute och slarvat igen.
Och precis som han skrev förra helgen så tyckte han att det var riktigt kul.
Surgubben har fått många positiva gensvar på Kjell Höglunds video, man vänjer sig, som man kan se en bit ner i den här bloggen.
Gosh, han har en sjuk hjärna Kjell, men han har sina ljusa stunder.
Hittade ett annat av hans alster här på nätet, så låt oss njuta av den också.
Surgubben, sön morgon kl 03:48 out.


Fasiken vad Kjell rockar loss i mellanspelet med sina Rabbidi dam dam.
Och Pianisten har verkligen släppt loss när han gick igenom garderoben. Undrar hur han tänkte.
"hmm, jag ska nog ta på mig ett par hysteriskt fula skotskrutiga byxor som jag köpte på 80-talet."
Mer intressant att fråga sig är hur Kjell kom på texten? Han har antagligen legat i vånigen under och lyssnat. spännande...

Det finns två sätt att montera en toalettpappersrulle. Ett rätt och ett fel.
Hur svårt kan det vara att få den rätt? Rätt innebär i detta fall att man river av papperet på framsidan.
Om man konsekvent monterar papperet fel vad beror det på då?
1. Man förstår inte bättre?
2. Man skiter i det?
3. Man vill jävlas med brukarna?
Surgubben knyter näven i fickan.

Andra kvällen i rad kommer surgubben hem sent efter att gjort en helkväll på stan. Och dra på trissor, surgubben upptäckte att han gillade det. Det är nog långt från sista gång surgubben är ute och slarvar.

Det blev en lång och blöt natt i natt. Surgubben var på Afterwork på El Corazon med fortsättning på flying scotsman, och så slutar det med att man 10 timmar senare står och stuffar på dansgolvet på X:et. Vid fyratiden inatt kom Surgubben i säng i alla fall. Men det är inte därför surgubben är sur nu.
Nej, en lång natt kräver en stadig Brunch för att komma på fötterna igen, så var Surgubben och S på Ritz som har en en riktigt bra brunch.
Men efter att avätit första tallriken kände Surgubben hur hans biologiska klocka började ticka, så han begav sig mot toaletten. Efter att ha lossat lasten upptäcker Surgubben till sin fasa att det inte finns något papper.
Så Surgubben skickade iväg följande SMS till S:
"Nu har jag gjort en kliff. Satt mig och klubbat och pappret är slut. Så här sitter man. Har du möjlighet att bistå? Position herrmuggen källarvåningen"

Då och då åker Surgubben kollektiv. Och när han väl gör det så blir han påmind om varför han gör det så sällan.
Igår skulle Surgubben och A åka in till stan efter jobbet. Med buss.
I Göteborg är det så, sen ett tag tillbaka, att bussföraren inte säljer biljetter ombord på fordonet. Bra så, men det finns inte heller något alternativ. På spårvagnen finns det i alla fall en myntautomat som kan sälja biljetter, men den tar i nuläget endast mynt. Inga sedlar eller kort, och det är ohållbart när en enkelbiljett kostar 20 kr.
Åter till min historia. På väg till bussen inventerar jag min plånbok, för att se hur mycket jag har kvar på hundra-kortet. Summa-summarum 8 kr. Det räcker alltså inte till en hel resa, jag har inga fler hundra-kort och kiosken vid arbetsplatsen har klappat igen. Så där står man.
Sen har västtrafik lanserat tjänsten sms-biljett. Och den är jättebra. Men bara för att företaget har försett mig med mobil så tror jag inte att de vill stå för mina resekostnader också.
Tekniken för att betala med kort finns. Jag gör det varje gång jag parkerar bilen, och västtrafik har gjort försök ombord på vissa vagnar som man kan se i videon nedan. Så snälla västtrafik, ska ni nu sluta ta betalt ombord, så måste det finnas ett godtagbart alternativ. Inför en automat ombord på varje fordon. Annars hatar Surgubben er.

Ok. Idag är det mörkt igen. Det är det på den här delen av halvklotet.
Vår söta receptionist försökte imorse iofs glädja mig med att det faktiskt blir lite mörkgrått en halvtimme mitt på dagen.
Så dagens projekt går ut på att med jämna/ojämna mellanrum uppdatera det här inlägget, och lägga en en ruta med den färg som bäst beskriver färgen utanför fönstret så får vi vid dagens slut se hur det har varit.



Kl är nu 08:31 och om sanningen ska fram så har faktiskt himlen ändrat färg från Svart-Grå-Svart till Svart-mörkblått. Kanske blir en bra dag ändå?



Fantastisk! Nu är kl 10:30 och det har faktiskt ljusnat så pass mycket att man faktiskt kan se regndropparna som faller i sidled. Det gör de alltid i Göteborg. Låg molnbas idag också. Ligger i höjd med trädtopparna utanför mitt fönster.



Kl är nu 12:36 och jag har precis kommit tillbaka från lunchen. Idag festade vi till det med friterade kycklingvingar, så man kommer nog bli lite seg under eftermiddagen.
Den ljusaste stunden på dagen har passerats och nu börjar det mörkna igen.



Klockan är nu 14:08. Trots mörkret är jag full av arbetsglädje. Det är så jag funkar. Har jag mycket att göra så är jag aktiv och blir pigg. Har jag lite att göra blir jag rastlös och helt slut. Och idag har jag mycket att göra. Bra!
Utanför mitt fönster börjar det blir riktigt mörkt. Varför är det ingen som har berättat för mig att man har flyttat ner polcirkeln till Västra Götaland? I gengäld kanske man kan få njuta av midnattssol till sommaren.



Klockan har blivit 15:52. Annica kom precis in  när jag satt och uppdaterade bloggen. Och hon började fnittra. Kändes som att hon kom på mig med byxorna nere....på nåt sätt.
I alla fall så har det blivit natt i Göteborg igen. Femton och femtiotvå!!! Det här är inte klokt. Ge mig ljusterapi för böfvelen.

Idag är det en SÅDAN dag.
Man vaknar. Stiger upp. Det är mörkt ute. Äter sin frukost. Borstar tänderna. Åker till jobbet. Fortfarande mörkt ute. 09:20. Fika på jobbet. Mörkgrått ute. Åker på lunch. Mörkt och blött ute.
Klockan är nu 14:15 och det är nu nästan becksvart ute. Jag hatar verkligen det här mörkret.
Vet att jag har bloggat om det här innan, men jag var bara tvungen.
Idag har jag valt en låt av Kjell Höglund. Tittar man ut genom fönstret idag så är det precis samma gråa ton som i hans melodi.

Nu är surgubben förbannad igen.
Idag är det min hyresvärd som ska få sig en släng av sleven. De gör vad de kan för att hela tiden försämra våra vilkor, fast så långsamt så de inte tror att det märks. Men surgubben märker.
När jag flyttade in här hade vi sopnedkast i trappuppgången. Jättebra. När man skulle slänga sina sopor så gick man bara ut i trappuppgången, eller svalen, som de säger här i Göteborg, och kastade sina sopar.
Sen pluggades dessa igen och man var tvungen att gå ner på gården och med sin nyckel öppna till det rum där sopnedkastet ändå terminerade. Ok, det kunde man väl också stå ut med. Hade man större sopor ( inte grovsopor, utan bara större, tex om man hade använt en pizzakartongspåse till att slänga sopor) så gick det bra att slänga dem i behållaren som stod där.
Sen gick det ett tag till och sen fick vi beskeded om att soprummen skulle stängas igen och moloker skulle upprättas på gården. För er som inte vet vad moloker är så är det en nedgrävd större soptunna som töms en gång i veckan. Fördelen med detta är sopbilen då inte behöver köra in på gården och tömma varje uppgång utan endast besöka sex moloker istället, vilket blir billigare för hyresvärden. För oss hyresgäster innnebär det ingen fördel. Det hyresvärden tjänar på detta förfarande kommer inte oss tillgodo i alla fall (fan, jag börjar låta som en sosse nu, usch).
Men nu till pudelns kärna. Det STORA problemet är ju att mina indolenta grannar i området tror att de kan ställa ut sina grovsopor vid molokerna och de tror att sopgubbarna ska ta dem när de ändå tömmer. Men det gör de inte. Så resultatet har blivit att jag nu bor bredvid en soptipp. Jag tog därför en bild för att alla som nu händelsevis skulle läsa min blogg ska få se eländet.
En annan bieffekt som blivit av det hela är att om man har en soppåse som är marginellt större än en systemkasse så går den inte in genom molokens öppning, utan en ansenlig mängd våld. Därför har vissa bara ställt sina soppåsar på marken jämte moloken. Och sen har fåglar och andra djur spridit ut soppåsens innehåll över en 100 meters radie.
Så här kan vi inte ha det säger surgubben och knyter näven stenhårt i fickan.


Så här ser det ut utanför surgubbens fönster.

Nu får det fan i mig vara nog.
Här stiger man upp på lördagsmorgonen, kokar sitt kaffe, och går till dörren för att hämta sin GP och sitta och ta det lugnt och läsa tidningen. TOMT! Ingen GP.

Söndag: OK, alla kan misslyckas en gång. Så jag stiger upp, kokar kaffe och går och ska hämta tidningen. TOMT IGEN. Hur j-a svårt kan det va att se till att tidningen är på plats.

I morgon ska jag ringa till GP och fråg vad f-an det är som pågår. De ska få drabbas av surgubbens vrede.

Barnprogrammen idag är inte vad de har varit. När surgubben var barn så var barnprogrammen genomtänkta och pedagogiska. Vi minns klassiker som Tårtan, Skrotnisse, Fablernas värld, Rasmus på luffen och Joelbitar. Och Boktipset. Tänk va. Att ha förmågan att kunna trollbinda hela sveriges barnaskara genom att sitta i en pride-färgad soffa i en för tight skjorta och läsa. ni na ni ni na ni ni....
Och på radio gick Teskedsgumman och Nicke Lilltroll. Moffa Moffa alla människobarn. Det min vänner, det är nostalgi!

Idag visas bara skit. Ungarna idag tittar på massproducerad billiga animationer utan känsla.
Tittar man på ungarnas ansikten så är det helt uttryckslösa.
Det visas bottennoteringar av typen Teletubbies, svamp-bob fyrkant, och pokémon.

Till sist, en liten nostalgitripp från Surgubbens barndom.
Sagostunden, med en ung (nåja) Astrid Lindgren.
Visst var det bättre förr.

Vi bor på den kanske klimatmässigt sämsta platsen i Sverige. Kanske till och med i världen. Först har vi 9 månaders vinter. Och sen spenderar vi 3 månader med att vänta på sommaren.
Längre söderut, där är det fortfarande varmt och skönt. Längre norrut där finns det snö så att det blir ljust och fint. Men här på västkusten. FY FAN, här är det mörkt när man vaknar. Mörkt när man äter frukost. Mörkt när man åker till jobbet. Sen mitt på dagen blir det lite mörkgrått, för att sen när man åker hem vara becksvart igen. Och sen börjar hela cykeln om. Och alltihopa inramat med snålblåst och regn.
Den här gången hittade jag ett väldigt passande stycke, nämligen Mörker av Hel, som får avsluta det här inlägget.

Nu är måttet rågat!
Mina kollegor klagar på att mina inlägg är för glada. Inte tillräckligt bittra.
De ska minsann få se på bitterhet.

Vi har fått en ny kaffemaskin på jobbet. Istället för att brygga gott kaffe, så använder den koncentrat.
Vad då för koncentrat undrar ni?
Jo tänk att ni glömmer en kanna kaffe på kaffebryggaren (det har hänt), och sen kommer tillbaka efter en helg. Då finns en sur sörja kvar i botten på kannan.
Precis så funkar vår nya maskin! Den tar kaffesörja och späder ut och kallar det för nybryggt kaffe. Och det är 100% vidrigt. USCH.

Istället för att avsluta med en glad och rolig video så blir det idag en lite mer bitter. Johan Glans, han är en äkta surgubbe. Och ändå bara skrattar folk åt honom. Men vi äkta surgubbar vet precis hur han känner....

 

Japp. Johan Glans han är bitter han.
Och för övrigt har jag också indolenta kollegor....