Stockholmskärring

I helgen var surgubben på besök i Stockholm. Baksidan alltså.
Surgubben är tidsfascist och älskar att passa tider och klockan 12 skulle surgubben infinna sig på Armémusem för ett möte. 10 minuter i 12 skrider han in genom portarna. Eftersom surgubben inte visste exakt var mötet skulle hållas så tänkte han fråga i receptionen, men där står en käring framför och tjôtar.
Surgubben är ju en timid och from man och tänker vackert vänta på sin tur. Men när käringen fortfarande står och tjatar tre minuter i 12 så frågar surgubben försynt, "ursäkta att jag avbryter men jag undrar bara var mötet ska vara". Då vänder sig käringen om och säger "Nu pratar faktiskt jag, och det är inte mitt fel att du är sen". "Surgubben - sen", tänker han. Nene, lille vän. Inte tidsfscisten surgubben. Så Surgubben svarar "Jag blir sen tack vare att du står här och tjôtar bort tiden. Så lägg av med de där j-a stockholmsfasonerna".
 På väg mot hissen kunde man inte låta bli att fundera...Har surgubben mött sin överman?
Vi ägnar därför alla surkäringar en tanke medan vi lyssnar på Björn Rosenström när han sjunger "Dämpa dig Käring".



Sibyllas plastgafflar.

Idag har surgubben ätit snabbmat.
Sibylla lockade oss med supermeal för 45:- och man är ju inte smålänning för att det är kul, utan av gammal hävd, så jag och K begav oss dit.
Vi fick våra supermeal och tillbakaryckte till båsa för att äta vår mat.
Det är då man upptäcker detta vidriga tortyrverktyg.
Sibylla har skickat med en kombinerad kniv och gaffel.
När surgubben var ung, och det var ett bra tag sedan så fanns liknande verktyg, fast med kniv på ena sidan och den andra sidan slät, men idag hade gaffeln knivräfflor på båda sidorna.
Vilket medförde att efter lunchmåltiden såg surgubben ut som Heath Ledgers joker i ansiktet. Det måste varit en riktigt ondskefull själ som designade pommes frites-gaffeln.

Så här kändes det:

RSS 2.0